Jag kom precis hem från 1-årskalas och föll direkt ner i sängen. Jag lyssnar på Belle and Sebastian och tänker på det här med barn. Det är något fint med små barn, visst är det väl? Med gamla människor med för den delen. De äldre har slutat bry sig om det som alla andra orkar tänka på och blir därför ett väldigt trevligt släkte att umgås med. De säger vad de vill och gör som de vill och har slängt alla måsten för länge sedan. Samma sak med alla minisar. De bara är. Skrattar när någon gör en grimas och gråter när de är hungriga. Hur jävla tillknäppt är jag egentligen? Det ska jag fundera på till nästa söndag.
Förutom kalas har min söndag gått åt till att gnälla över min mage. Den gör så ont och jag förstår inte varför. Jag blir till och med tvungen att torka en tår för att jag har så förbannat ont i den. Ni ser ju bilden, inte på något sätt arrangerad. Klappar ibland på magen men den blir inte alls nöjd för den sakens skull. Jag var i alla fall kalasfin idag som ni ser. Gav bort en bebistyllkjol så att bebisen och jag kan se likadana ut så småningom.
Fredag och lördag har jag mest ägnat åt att se hur mycket skaldjur som får plats i mig, ganska många visade det sig. Har ätit både hummer, havskräftor och räkor. Det syns på mina händer för de har skrapsår. Jag har också sett film och promenerat. Vet ni vad det betyder? Det vet jag. Lagom till mitten av veckan kommer jag ha ton med energi över till att typ dricka öl, spela teater och mingla runt. Tur då att vi har modevisning på Beyond Retro denna vecka! Mer om det senare, nu ska jag försöka äta lite middag.
Jag har ofta ganska grava problem med att lyssna på en speciell låt lite lagom. Måste köra den 24/7 ett par dagar innan jag kan gå vidare. Den här låten spelas just nu, den är ju svängig, tyckerninte? Nu ska jag dra iväg på AW, har hört att det finns en del öl att tillgå. Watch out.
Håkan vann pris för årets artist, årets manliga artist och årets textförfattare. Föga förvånande eftersom han är bäst på texter. Bäst. Det finns dock några saker jag undrar över när jag kollar in bilderna från galan och det är:
När ska Eric Gadd pensionera sig?
När ska Bert Karlsson pensionera sig???
Varför har Tove Styrke sprayat sig med bronzzzespray?
När ska Carola skaffa en vettig stylist?
Ja, det var väl mina frågetecken ungefär. Svar på det?
Har sommarlängtan och funderar över svenska poptexter. Sånna texter som gör att Facebook-statusar måste uppdateras. Det kanske är bra att någon sätter ord på det man känner, för nog måste det väl vara mitt eget uttryck som brister? Det enda jag får ur mig när jag försöker är att saker ”äter upp mig”. Vad det betyder? Ja, det fattar ju ingen, mig inkluderad.
Sedan skriver jag ner textraderna och de betyder något helt annat. Det låter så väldigt brutalt. Men det är väl kanske därför pop är så bra. För att man kan dansa bort det som inte känns bra och skrika ut i lycka att vissa personer bara kan dra åt helvete, utan att behöva vara ledsen.
När jag slutar springa
Hittar nåt att vara i
Där jag inte önskar att jag jämt hade en pandemi
Idag åt vi brunch på Rival. Till den fantastiska maten drack jag en jordgubbs-milkshake. Det finns få saker här på jorden som är lika goda som jordgubbs-milkshake. En perfekt blandning av glass, sött och törstsläckande. När jag bodde i Barcelona letade jag överallt efter milkshake. Och det fanns ingenstans. Inte ens på McDonalds. Tur att jag nu blivit introducerad till brunch på Rival. För att dämpa min milkshake-abstinens och för att bli så mätt att man inte kan äta en smula till på hela dagen. Jag gillar söndagar.
Jag frågar Emelie om hon tycker att jag ska kontra, att jag också ska berätta om min kändiscrush. Hon tittar inte ens på mig utan säger sarkastiskt:
– Du tror inte att det framgått än?
Jag vet inte? Har det framgått? Kollar igenom arkivet och tänker att om man läst här, här, här, här, här, här, här och här så kanske man förstått, jag inser också att det där inte är de enda inläggen och ångrar redan att jag retade Emelie för att hon skrev ett inlägg om Simon med C.
Jag tror att alla har en kändis-crush. Det är på något sätt helt oundvikligt. Jag har två. Den första är Lasse Lindh. Den absolut underbaraste svenska artisten tycker jag. Jag har sett honom live fyra gånger. På Debaser Slussen, i Kungsträdgården, på Debaser Medis och på Landet. Jag har fått hans autograf, tagit bilder, stått och sjungit med så högt jag bara kan och kramat honom. Till och med det. En gång när jag var lite berusade blev jag kompis med honom på Facebook. Och han tyckte att det var kul att jag blev det. Jag tipsade honom och vårt gatumusikantprojekt förra året och han skrev att han också varit gatumusikant och tyckte att det var ett jättebra projekt. Mer om det kan ni läsa här. Jag blir glad av Lasse Lindh och Svenska Hjärtan är en av de mest romantiska låtar jag vet.
Mitt andra kändis-crush är lite skämigt. Det är ingen mindre än Cimon Lundberg. Ni vet han som var med i Paradise Hotel förra säsongen? Jag tycker att han är så himla cool och charmig trots att det enda han gör på sin blogg är att sitta hemma och ta bilder på sig själv med webb-cam och göra småtjejer kära i honom. Han är tre år yngre än mig. Men det spelar liksom ingen roll. Det är något särskilt med den där Cimon Lundberg som byter ut sitt namn till Cimon med C trots att han på pappret egentligen heter Simon med S. Jag kan inte riktigt förklara det. Men det brukar väl vara så ett kändis-crush, man kan inte riktigt sätta fingret på det. Det bara finns där.
Emelie Fågelstedt
Josefin
Gatumusikanterna 
