För er som gillar pop lika mycket som jag, den här låten, det är en nonstoplåt som jag tror att ni kommer gilla. Jag är ledsen för min frånvaro på bloggen… Jag är totalt väck. Så extremt trött i hela mig, min fot är svälld som en boll och den är blå, måste gå till doktorn. Natten är ung och jag ligger vaken skulle man kunna säga.
Nu sitter vi på Malmen med varsin kopp uppdrucken kaffe och har precis träffat Ronnie från Mariefred. Det är nu helt bestämt, skakat i hand och allt, att vi kör den 13e augusti, med gatumusikanterna i centrum. Det kommer bli spännande månader framöver! Varmt välkomna till SM för Gatumusikanter 2011!
Jag fullkomligt dör när jag ser, hör och känner den här låten. Dave Matthews Band är utan tvekan det bästa livebandet någonsin. Jag har haft äran av att se dem två gånger live – en gång i Bryssel 2007 och sen i Fryshuset i Stockholm 2010. Här spelar de ”Cortez the killer” inför en publik på 100 000 människor i Central Park. Gåshud från sekund ett. I låten gästspelar de med Warren Haynes med sin magestetiska röst. Men när Dave Matthews kommer in i 2:42. Jag dör. Känslan av att hela världen stannar upp. Jag skulle ge mitt liv för Dave Matthews.
Det är en enorm skillnad mellan att jobba på kontor och att stå ute på gatan och sjunga. Det är spännande detta med kontraster i livet. Hur man ena stunden sitter och äter glass på en brygga och den andra vandrar längst en isig väg i snöstorm till kontoret iklädd skjorta och pennkjol. Kontraster gör livet spännande. Ibland sitter jag och dagdrömmer om sommar när jag sitter på kontoret och jobbar. När det är så varmt att man inte vill annat än att sjunga och skratta och spela instrument, även om man inte ens kan spela något instrument. Äsch, nu kör vi torsdag!
Kollade lite på bloggen Niotillfem där jag fick tipset om sidan Young me / Now me. Man får skicka in bilder på sig själv som liten, och hur man ser ut nu i samma situation. Återuppleva sina barndomsminnen alltså, mer eller mindre. In och kolla för några garanterade leenden!
Ser ni så ljust det är!? Jag ser vatten från mitt fönster, solen skiner, utvilad! Så äckligt peppad på lördag! Så laddad att jag måste ta en riktigt präktig bild och göra TVÅ tummar upp, herregud. Ska fara till Beyond Retro för att ha Retro Hair Day tillsammans med salongen Retroella, kom dit! På väg ska jag lyssna på deppiga texter till poppig musik, typ om att gömma sina drömmar där hans nacke blir till hals, vakna upp med en dunk gin istället för dig, om hud som är doppad i honung. Om att vara allmänt plågad helt enkelt. Puss!
Under dagen har jag och Josefin varit i kontakt med Ronnie Törnblom från Mariefred. Det var Ronnie som ringde till oss för snart ett år sedan och frågade om vi ville vara med och arrangera en stor gatumusikfestival. Det kändes så overkligt när vi fick det där telefonsamtalet. Att få chansen att hylla gatumusik och gatumusikanter under en hel dag kändes underbart. Att bli upptäckta via den här bloggen var overkligt. Oj vad peppade vi var! Och fortfarande är! Vi är så glada att hela kalaset kommer att bli av igen! Om två veckor träffas Ronnie, Lennart, Josefin och jag och sitter och brainstormar en hel kväll. Sen börjar vi planera på fullaste allvar!
Glöm inte att boka in lördagen den 13e augusti i Mariefred för Sveriges andra SM för Gatumusikanter!
Jag letar efter band som kan spela på Beyond Retro och fick tips om Wild at Heart. Jag ringde och försökte fånga dem men det var svårt. Jag satt tomhänt kvar och surfade runt på deras MySpace. Var inte tomhänt längre. Alltså DÖR för deras cover på MGMT’s Electric Feel.
Jag tycker om Black Eyed Peas. Josefin tycker inte om Black Eyed Peas. Jag tycker att det är ganska härligt att vi tycker så olika ibland. Säga vad man vill om bandet, och om hur artisterna sjunger live, men herregud vilken upplevelse att se den här showen live! Och vilken feeling att stå på scen och uppträda på årets största TV-händelse framför alla dessa miljontals människor!