Jag tror att alla har en kändis-crush. Det är på något sätt helt oundvikligt. Jag har två. Den första är Lasse Lindh. Den absolut underbaraste svenska artisten tycker jag. Jag har sett honom live fyra gånger. På Debaser Slussen, i Kungsträdgården, på Debaser Medis och på Landet. Jag har fått hans autograf, tagit bilder, stått och sjungit med så högt jag bara kan och kramat honom. Till och med det. En gång när jag var lite berusade blev jag kompis med honom på Facebook. Och han tyckte att det var kul att jag blev det. Jag tipsade honom och vårt gatumusikantprojekt förra året och han skrev att han också varit gatumusikant och tyckte att det var ett jättebra projekt. Mer om det kan ni läsa här. Jag blir glad av Lasse Lindh och Svenska Hjärtan är en av de mest romantiska låtar jag vet.
Mitt andra kändis-crush är lite skämigt. Det är ingen mindre än Cimon Lundberg. Ni vet han som var med i Paradise Hotel förra säsongen? Jag tycker att han är så himla cool och charmig trots att det enda han gör på sin blogg är att sitta hemma och ta bilder på sig själv med webb-cam och göra småtjejer kära i honom. Han är tre år yngre än mig. Men det spelar liksom ingen roll. Det är något särskilt med den där Cimon Lundberg som byter ut sitt namn till Cimon med C trots att han på pappret egentligen heter Simon med S. Jag kan inte riktigt förklara det. Men det brukar väl vara så ett kändis-crush, man kan inte riktigt sätta fingret på det. Det bara finns där.
Gatumusikanterna 