Övning ger färdighet som gatumusikant!

Jag älskar att sitta och titta igenom alla gamla filmer som jag och Josefin spelat in under 2010. Hur vi tog oss från två ensamma, nervösa, omusikaliska figurer på ett övergivet Medborgarplatsen till riktigt svängiga, musikanter på Mariefreds gator och torg på ett halvår. Superlativen kanske är begränsade kring vår talang men ni måste ju ändå erkänna att vi kom en lång väg från dag 1 på Medborgarplatsen i februari till vårt storslagna uppträdande i Mariefred i juni? Lyssna, njut, inspireras. Och kanske skratta en och annan gång också.

En söndag till.

– Jag var med i Svenska Dagbladet idag. Det var en underlig upplevelse att dricka morgonkaffet tillsammans med sig själv på ett uppslag. Jag fick illustrera Stockholms hipsters. Är jag en hipster? Vad är en hipster egentligen? Aldrig fattat…

– Känt den fruktansvärda stanken av syrligt soprum. Åkte genast tillbaka 5 år i tiden, jag jobbade rätt mycket med den lukten då. Fy fan.

– Skrattat åt att mamma köpt en rockring för att komma i form, skrattat åt hennes besvikelse när hon bara kunde snurra den 16 varv i midjan.

– Dagdrömt om panacottan jag blev bjuden på igår.

– Funderat på om jag ska köpa micro och/eller TV, kommit fram till att jag inte tror att jag behöver något av det.

– Funderat över den här bloggen. Den är sjukt skum. Förstår ni att vi är flera som skriver den? Vet ni hur vi blev ”Gatumusikanterna”? Bloggen är den konstigaste mixen för tillfället, men jag har kommit fram till att jag tror att jag gillar den även om jag inte är så säker på att jag skulle förstå den om jag inte var jag.

No matter where i go, i will always see your face.

Har just ätit en sjukt stor frukost och känt mycket för den här låten.

Hångla!

Blir helt enkelt bara jätteglad av den här bilden!

Ett somrigt minne kantat av kall öl.

Det här är min bästa bild från förra sommaren. Jag hade varit på landet i tre veckor och började bli sällskapssjuk så jag bjöd in alla vänner jag inte träffar så ofta på fest. Det var så varmt. Jag fixade innan och jag blev tvungen att sätta mig under ett parasoll med en kall öl för att inte svettas ner mina kläder som jag nyss satt på mig. Första ordentliga kläderna jag haft på mig på tre veckor. Vi satt ute vid ett långbord och åt mat och jag höll tal. Jag brukar gilla att göra det. Jag berättade hur mycket jag tyckte om alla och så råkade jag kalla Ante för Anders och jag kunde inte bortförklara mig. Opersonligt. Vi kastade stövel och Jonas fick den i huvudet och Emelie ramlade framlänges. Någon försökte lära alla snapsvisor. Det blev storm mitt i natten och min syster blev sur på mig för att jag vägrade plocka in alla dynor. ”Det är ju bara en bris” tänkte jag och satt kvar. Min dator spelade musik men det var sent och rått ute så den blev alldeles fuktig så vi tog in den i lillstugan. Sen trängdes vi där inne i några timmar medan vi dansade. Ett halvår senare märkte jag att jag hade en film där jag sjunger Vara vänner jättehögt och jätteuselt. Klockan blev 4 och vi skulle bada. Det var 11 grader så jag stannade på land. Sedan satt vi där ett tag och lyssnade på tystnaden medan solen gick upp. Sedan kommer jag inte ihåg mera.

The Velvet Underground möter Shout Out Louds

Ligger med datorn på magen och lyssnar på Velvet Underground och bildsurfar. Tittar på den här bilden och tänker Shout Out Louds, visst?

Tittar på Nico och tittar på Bebban. Se så lika de är… Och så fina de är med det blonda håret och de svarta ögonen. De är bra båda två allihop.

Så nostalgisk jag blir. Alltid blir jag det. Bör jag vara nostalgisk över Velvet Underground? Kanske inte. Jag vill bara sitta på ett rökigt hak och skymta gitarristen och riva honom i skägget och se ut som Nico. Lyssna här. Jag är inne i en så ohälsosam period just nu. Jag lyssnar bara kärlekssånger som skär. Men de är så vackra. Fan så vackra de är.

VT.se: ”En snäll rebell som påverkar genom musik”

Den 17/1 – 2011 blev Rebll-Robert intervjuad i en artikel i VästerviksTidningen. Han pratar om livet som gatumusikant, att han varit ”på turné” sedan 1989 då han började spela på gatan vid Zinkensdam för att två år senare flytta sig två stationer bort till Slussen där han blivit kvar sedan dess. Det är också en berättelse om hans uppväxt, hans kamp om att få träffa sin son (skriv under namninsamlingen här) och hur han idag bor i Västervik men tar sig upp till Stockholm på helgerna för att spela vid Slussen. Han nämner även att ett av äventyren i år kommer att bli SM för Gatumusikanter. Jippi! Mycket Läsvärt! Klippt från artikeln:

Han har redan gjort gott om planer för 2011. Bortsett från att gå andra terminen på Visskolan ska han hinna med att delta i tv-programmet Talang på Tv4, ställa upp i SM för gatumusikanter och släppa sitt första studioalbum ”Egna visor från ett tunnelbanehjärta”.

– Om tio år hoppas jag ha inlett min 75:e turné och släppt min 8:e platta, skrattar han. Och så kommer jag att spela i tunnelbanan så länge hälsan räcker. Kanske kommer jag att komma haltande som 80-åring med rullator och kör några låtar vid Slussen. Det skulle vara tufft.

Foto: Ellen Nielsen-Kindstrand

Hallå Carl Oskar Nygrens!

Och varmt välkomna till SM för Gatumusikanter! En riktig klassiker från trånga gränder i Gamla Stan i Stockholm har anmält sig till gatufesten i sommar. Band-beskrivningen lyder:

Orkestern bildades på Södermalmstorg en kall men solig vårdag 2004. Efter generalrepetition i en närliggande park gjorde man sitt första uppträdande framför blomsterbutiken på södermalmstorg. När sommaren kom drog flyttlasset till Gamla Stan och Västerlånggatan blev nu gruppens hemmahamn. I Juli såg en hempressad cd skiva dagens ljus och succen var ett faktum. Det självbetitlade debutalbumet sålde genast trippel gatuplatina och gruppens artisteri började nå oanade höjder. Sommaren fortlöpte med idogt gatuspelande på västerlånggatan, sjuttiårsskalas, studentskivor, bröllop, begravningar och en bortregnad sejour till Malmö. Sedan den sommaren har Carl Oskar Nygrens blivit något av en institution på Västerlångatan med sina karaktäristiska trånga kostymer, charmerande mellansnack och enahanda repetoar.

Vi ser fram emot charmerande mellansnack, härlig musik och att träffa några riktigt rutinerade gatumusikanter i augusti. Så länge kan ni njuta av glada toner på Carl Oskar Nygrens Myspace-sida. Hurra!!

Morgonrutiner

Måndag, Slussen och tåg mot Solsidan. Längtar efter kaffe på jobbet vid Henriksdal. Bara 5 minuter kvar sen börjar veckan. God morgon fina läsare!

Sång och dans på Plattan

I fredags blev vi publik till ett riktigt spektakel på Sergels torg. En blandning av dans, sång och högtalarmusik som ekade mellan husväggarna. Och så en kvinna klädd i tyll som glatt dansade med.